I denhär filmen från 2000 med bla. Kevin Spacy, Helen Hunt, Jay More och Haley Joel, illustreras hur man med ganska enkla medel eller handlingar kan göra någon lycklig och sprida glädje, kanske hjälpa någon i nöd? En glädje som ibland inte alla vill finna, förstå eller vill veta av.

"Trevor" (Haley Joel) har precis börjat högstadiet och fått en ny magister. Hela klassen får en uppgift som ska utföras under hela terminen, Trevor reflekterar över uppgiften mer än hans kamrater och tar termen "ge och få" till en helt ny nivå. (Pay it forward)

En otroligt bra film som berörde mig djupt redan som 10åring, och filmen fick direkt en plats i mitt hjärta.

Många har säkert redan sett den, men till er som nte har så rekomenderar jag den starkt.

Haley Joel Osment  

Victor Jara - El derecho de vivir en paz (Rätt att få leva i fred)

Victror Jara föddes den 28e september 1932 i närheten av Chillán, söder om Santiago, Chiles huvudstad.

Som fattig bondpojke, son till Manuel Jara & Amanda Martinez ger han sig av som 15åring efter hans mors död för att studera till revisor men flyttar senare till ett seminarium för att bli präst. Efter ett par år blir han desillusionerad över  kyrkan och lämnar seminariet. Därefter tillbringade han flera år i armén innan han återvänder till sin hemstad för att fullfölja sina intressen, folkmusik och teater.

1955 anslöt han sig till mimgruppen Compañía de Mimos de Noisvander. Under de följande åren studerade han skådespeleri och regi vid Universidad de Chile och blev 1957 medlem av musik- och folkloredansgruppen Cuncumén. Vid 27 års ålder, 1959 regisserar han sin första teaterpjäs Parecido a la Felicidad med stor framgång.

Samtidigt började Jara skriva egna sånger i folklig stil, inspirerad av bland andra Violeta Parra och Daniel Viglietti.

1966 släppte han sin första soloskiva. 1970 lämnade han sitt teaterarbete för en karriär inom musik.

Inför presidentvalet 1970 engagerade sig Jara för Unidad Populars (populär enhets) kampanj och dess kandidat, socialisten Salvador Allende, som i september vinner valet. Han deltog aktivt i valkampanjerna, var volontär i det politiska arbetet och gav gratiskonserter.

I nära samarbete med folkmusikgruppen Inti-Illimani och rockbandet Blops gav han 1971 ut sin mest spridda skiva El derecho de vivir en paz (rätt att leva i fred) som bland annat innehöll portalverket Plegaria a un labrador (bön för en jordbrukare).

Då konflikterna i det chilenska samhället kulminerade vid militärkuppen den 11 september 1973 var Jara på väg till Tekniska Högskolan (idag Universidad de Santiago), där han var lärare. Den natten stannade han med andra lärare och elever och sjöng sånger för att höja moralen.

Nästa morgon den 12e september blev Jara tillsammans med tusentals andra förd som fånge till fotbollsarenan Estadio Chile (idag Estadio Victor Jara).

Den tortyr han utsattes för där är inte värd att nämna. Eller jag ser snarare ingen anledning till att skriva om den då det gick till på många makabra sätt under statskuppen.

Tidigt på morgonen den 16 september avrättades han med ett automatvapen och dumpades på en väg i utkanten av Santiago.

Kontrasten mellan teman i hans låtar, om kärlek, fred och social rättvisa, och det brutala sättet på vilket han mördades gör Jara till en symbol för kampen för mänskliga rättigheter och rättvisa i hela Latinamerika.

   Victor Jara 

Alltså jag blir tokig!!

Pressen/media står och skyller på att socialdemokraternas låga valsiffror beror på att dom slog ihop sig med miljöpartiet och vänstern.

Kan väl förvisso kanske stämma då politken de driver inte är exakt den samma, men grundvärderingarna och grundpolitiken är samma, lite mer skatt och lite mer åt folket. Eller?

Till skillnad från högern som står för en helt annan politik där man vill sänka skatter så den blir mer i plånboken för visso, men skilnaden är så marginell att det inte alls hjälper den största delen av befolkningen. Därför blir jag så ledsen när jag ser och hör folk som har gått på bluffen om att

"NYA MODERATERNA" skulle vara "DET ENDA ARBETARPARTIET" som de blåa partiet kallar sig.

Det tycker jag iallafall att man kan kalla hjärntvätt.

Vänstern och Sossarna har alltid kallat sig för arbetarpartier och alltid jobbat för kortare produktivare arbetstimmar, så att människor ska kunna må bra. Letat efter en stabilitet på arbetsmarknaden åt alla, men framför allt unga, så att det ska vara lätt att komma in på arbetsmarknaden, med möjlighet till konstruktiva avtal och kontrakt, där man kan få möjligthet till fast anställning efter tex. 3månaders provanställning efter god visad prestation.

Nu pratas det om 18 månaders "provanställnig" i det blå blocket, förslag om 24 månader har även kommit från Centerpartiet (C).

Då kan man fråga sig, vad ska det vara bra för? Eller för vem?

För arbetaren? Eller för arbetsgivaren?

Min teori är att dom "rika arbetsgivarna" ska helt enkelt ha det lättare att avskeda folk och på så sätt tjäna mera pengar.

Det kostar mer att fast anställa någon som helt plötsligt har åsikter och krav, kanske på arbetsmiljö, högre lön eller tillvägagångssätt.

Då är det lättare att sparka en ung kanske osäker individ, och anställa en ny med samma långa intruduktionstid?

Så till frågan: Vad är skillnaden mellan människor? Dom som har tillgångar och dom som inte har? Vad är skillnaden mellan (V), (MP) och (S) som är så stor att media är tvugna att gå på oss så hårt och säga saker som att vi inte tycker lika. Att media på valnatten stod och insinuerade att (MP) skulle utan tvekan sammarbeta med (M), sånt är förvirrande och skapar irritation, för är det någonstans skillnaden ligger så är det mellan vänster och högerpolitik.

LÄNGE LEVE SOCIALISMEN!!  NEJ TILL KAPITALISMEN!!

;Vi har inte tänkt på att det materialla, status m.m är inte allt i livet,vi glömmer många gånger att himmelen, havet, naturen, ett barns leende, blommor, är kärleken, att säga tack gud, att lova sig själv de tankarna, bara några minuter varje dag är KÄRLEKEN;   - Angela Cortés   

Sverigedemokraterna vill stärka det svenska kulturarvet och är beredda att skjuta till en halv miljard kronor. Det blir hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag, Riksantikvarieämbetet och olika museer som får dela på pengarna, uppger Sveriges Radios "Kulturnytt". Partiet vill också avveckla det statliga stödet till kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera. (Det jag skulle kalla modern konst) 

I stället vill man ha en mer bred och folklig kultur. För att man ska kunna avgöra var gränsen går föreslår man en mer centralstyrd kulturpolitik.

– Ett större inslag av styrning utifrån vad man bedömer vara konstruktiv, positiv och samhällsnyttig kultur, säger Sverigedemokraternas Mattias Karlsson till "Kulturnytt".

Sverigedemokraterna vill också minska bidragen till den regionala musik- och kulturverksamheten med 300 miljoner kronor.

Mattias Karlsson