Det var på tiden. Så heter On-Ree's skiva som släpps i april. Det var verkligen på tiden tycker vi alla. On-Ree (Henry Vargas P.) som han heter har varit aktiv innom musikbranshen i över 10 år. Sedan år 2000 har han varit aktiv som DJ och  redan då  också en flitig beatmaker.

Vi har sett honom stå bakom Chapee N Chess och snurra skivor, och nu är han även aktuell som officiell DJ för Stockholmssyndromet. Inte bara det! NU släpper han även en egen platta med eget matrial som han själv proddat och där vi får höra hans skills som MC.

Singeln BA! är den första i raden av fler och gästas av Abidaz (Chess),  

Marshall Arts (Stockholmssyndromet) & C.U.P

BA!

Det var på tiden bjuder på låtar med DnB-influenser, RnB och självklart blytunga hiphopbeats spetsade med rhymes som kittlar sinnet.

Skivan gästas av en rad artister, för utom de tidigare nämnda så hittar vi bl.a; Chapee, Nääk, Parasto, Paola m.fl

Singel nr 2 "KALABALIKEN" är på väg, och likt som BA's video kommer den bli helt grym och något helt nytt inom den svenska hiphopen.

En galen carnival som jag inte har någon aning om vart den är på väg. Allt jag vet är att ni inte vill missa den!!

                                                - - - - - - - - - -

Håll även utkik för Stockholmsyndromets nya platta som är på väg senare i vår, och missa inte deras nya singel; LÅRPARTI. En låt med galet beat och giftiga rhymes.

             LÅRPARTI

Kärlek till HAGA! Skål till TUMBA!

SeN jA BA KaOs i MiN hJäRnA vÄrStA KaLaBaLiKeN!!

//Double-P

Ett nytt år är här

Efter ett par månaders uppehåll, välbehövlig julmat och tid för eftertanke sitter jag här igen och funderar på dethär nya året.

Hur kommer det sig att vi har något som heter nyårslöfte? Har googlat men hitar ingen historia. Vart kommer själva idén från? Om det är någon som vet skulle jag uppskatta en förklaring.

Vi lovar oss själva något vi faktist oftast bara bryter efter ett tag, som att sluta röka eller börja träna. Sen grämer vi oss ett slag då vi får lite skuldkänla över att man inte höll det ändå så "viktiga" nyårslöftet, året går och i oktober säger man; faan jag har fortfarande inte rensat ur källaren. Och så kommer man tillbaks till nyårsafton då man lovar sig exakt samma sak ännu en gång.

Så till mig. Jag hade också ett nyårslöfte. Jag lovade mig själv att dethär skulle bli ett bättre år och att jag skulle tycka om mig själv lite extra, göra saker som är bra för mig. Det ska väl inte vara för mycket begärt!? 

Det är även mitt råd till er alla. Tänk lite extra på er själva, var lite egoistiska. Har lärt mig att i rätt sammanhang så är det inte fult att vara egoistisk, det är snarare ett sätt att ta hand om sig själv. Det är stor skillnad på att vara egoistisk och att vara snål. Inte samma sak.

2011 här är jag, och jag är öppen för förslag....

//Pato Pérez

Att leva utan att älska är ej att leva ett verkligt liv.  - Molière

Fidel Castro

I staden Birán på östra Kuba föddes den 13e augusti 1926 en pojke i hjärtat av Holguín-provinsen, som skulle komma att bli en av våra mest omtalade revolutionärer och politiker.

Skiver om Castro då jag finner att hans liv som ledare har påverkat och haft stort inflytande i så vitt internationell världspolitik som moraliskt inflytande på Kubansk, latinamerikansk socialism och modern historia.

Han är en tydlig ledare som varit mycket aktiv ända sedan slutet av 40-talet.

Hans namn är Fidel Alejandro Castro Ruz, men vem är han? För att förstå honom som både person och ledare måste man gå tillbaka till grunden i hans liv och Kubas historia. Fidel föddes i en välbärgad familj och var en av sju syskon som alla gick i privatskola.

Då han på mitten av 40-talet läste juridik och examinerade sig som advokat satte han sig in i Kubas politik och rättsväsende. Han upptäckte den orättvisa ekonomiska fördelning som på statlig nivå utspelade sig i regeringen. En regering som sedan Kubas självständighet från Spanien 1898 varit påverkad av U.S.A genom tillsatta marionettledare och presidenter.

Året var 1933 då Fulgencio Batista som ung sergeant deltog i störtandet av Gerardo Machado som var landets president och diktator 1925-1933 efter att han deltagit i självständighetsprocessen  av Kuba 1898. Batista graderades till arméchef och blev därmed landets starkaste man. Den av upprorsledarna tillsatte presidenten Ramón Grau San Martin, som slagit in på en radikal progressiv linje, avsattes 1934 i en kupp genomförd av Batista, och efterträddes av en rad presidenter lojala mot Batista och den Batistavänliga amerikanska regeringen. 

År 1940 tillträdde Batista som officiell President för Kuba och i mitten av andra världskriget  stödde Batistaregeringen och Kuba U.S.A’s invasion av både Japan och Tyskland.

 Två år senare efter ett möte i Washington DC beslöt man även att stödja en invasion av Spanien för att störta Generalen Francos fascistiska regim.

Konstitutionen krävde 1944 Batistas avgång då han snabbt efter valet som förlorades av Carlos Zayas hade utplånat överskottet i ekonomin, han gick i exil till U.S.A.  I sin frånvaro  vann han en plats i den kubanska senaten 1948.

Tre år senare iscensatte han en politisk återkomst till Kuba, men sedan korruptionsskandaler och en tilltagande ekonomisk recession som försvagat hans rykte så förväntades Batista lida ett enormt nederlag i presidentvalet följande år.  Den 10 mars 1952, innan valet hade hunnit genomföras så tog han saken i egna händer och grep makten genom en oblodig militärkupp, åsidosatte konstitutionen och lät sig formellt utnämnas till president på provisorisk tid fram tills presidentvalet 1954, som genomfördes utan motkandidater. Vid den här punkten var han avskydd av folket och han sökte stöd hos U.S.A samt hos den internationella storfinansen, som under Batistas tid vid makten tilläts omfattande exploatering av Kubas naturresurser. Men i hans styre beräknas över 20.000 människor ha mördats, och f.d president J.F Kennedy gick ut i media och utryckte att Batistas tid var "ett av de blodigaste och mest repressiva under Latinamerikas långa historia av förtryck"

Vid denhär tiden hade Castro redan utbildat sig och även hunnit gå i exil då han under universitetsperioden blev mycket politiskt aktiv och satt i fängelse för sin oppositionella position mot Batista och de tidiga försök till revolution 1953 som misslyckades fatalt, många dog och de flesta blev arresterade och satta i fängelse, bl.a Castro själv skulle avtjäna ett tolv långt år straff.

När Castro1955 släpptes 10 år för tidigt så gick han i exil till Mexico och började organisera sig. Det är här historien om våran ledare börjar. Han rekryterade och tränade under ett års tid 81 män som skulle komma att bli början på den ”Kubanska revolutionen”.

      (Che & Castro)

Han träffade i Mexico bland annat en ung argentinsk läkare vid namn Ernesto ”Che” Guevara som länge hade rest genom Latinamerika för att kämpa för folket och dess välmående och frihet. Castro förklarade för folk han pratade med och träffade att situationen på Kuba hade blivit olidlig och helt ohållbar, med ett sansat lugn men med revoltisk underton. Något var tvunget att göras. Castro skulle inte se på medan hans land blev exploaterat och utnyttjat av det U.S A som länge haft ett ganska stort finger med i spelet.

Tillsammans med Che, exilkubaner och flera centralamerikaner, bland de många mexikaner så formade Castro 1956 den grupp på 81 man som ombord på det lilla fartyget Granma begav sig mot Kubas sydöstra kust. På stranden väntade polisen och landstigningen blev inte riktigt vad Fidel hade väntat sig. Endast tolv män överlevde, bland dem läkaren Che Guevara och Fidel själv. De tolv män som väl kom iland tog sig snabbt inåt land och upp i Sierra Maestra för att där bilda kärnan i en gerillarörelse ledd av Castro och hans högra hand Che.

De följande fyra åren fram till 1959 är resultatet av vad Kuba är idag. Fidel och hans män fortsatte träningen och rekryteringen av både vanligt folk, överklass och bönder. Då Castro själv inte kunde visa sig i bebyggda områden där statens militär befann sig och också letade efter ”angriparna”, så blev det mest bönder och folk som bodde på landsbygden som slöt upp med revolutionärerna. Det var också dessa människor och bönder som mest berördes av de orättvisa sanktionerna och eländet som utspelade sig i Batistas regering.

                      (Raúl.C, Fidél.C, Emilio.R)

Castros princip var respekt och ära och hans ideologi var stark socialistisk/kommunistisk, med en 1800tals förebild José Martí. En rebell som stred mot spanjorerna. Castro visste att ingen revolution, i alla fall inte den på Kuba, skulle kunna göras utan strid eller utan eldvapen. Hans princip och utgångspunkt var att alla Kubaner ville ha ett självständigt land med utbildning och välmående. Rekryteringen av gerillasoldater hade också en viss moral och princip. Ingen av de som ville ansluta sig med revolutionärerna skulle nekas så länge man inte misstänktes för spionage eller inte hade fyllt 15 år.

När Batista år 1958 blev av med all amerikanskt militärt stöd och revolutionärerna vunnit mark genom att erbjuda bland annat sjukvård och utbildning till de unga på landsbygden och i städerna, så flydde till sist Batista den första januari året därpå till Madeira i Spanien.

Redan i oktober 1958 hade revolutionärerna tagit kommandot över Santiago de Cuba, Kubas andra största stad i östra delen i landet. Castro och Che kunde tillsammans med gerillasoldaterna åtta dagar senare den sjunde januari tåga in i Havanna som stolta segrare efter den stundvis blodiga revolutionen och de strider som utspelat sig i fyra års tid i Sierra Maestra (de mästerliga bergen).

       (Sierra Maestra - Cuba)

Fidel satt vid makten och började genomföra drastiska förändringar. Förstatligandet av alla affärer och företag ledde snabbt till att U.S.A blev otroligt negativt inställda till Castros egentliga mening med revolutionen. Då även amerikanska företag på Kuba skulle förstatligas så vände sig U.S.A 1960 helt mot Kuba och Castro. De utlyste ett förbud mot import på Kuba och två år senare även ett exportförbud, alltså ett totalförbud om all Kubas handel. Mer känt som den amerikanska blockaden. Trots detta hade man en stor vän i öst, de gamla sovjet som försörjde Kuba med de varor som behövdes.

Det som tidigare hade varit Kubakrisen med stora ekonomiska problem redan på Batistas tid fram till revolutionen och nu med den amerikanska blockaden skulle på 70talet vända då Castros reformer slagit rot, och med sovjets hjälp var Kuba på frammarsch.    

Kuba blomstrade och hade en otroligt bra välfärd ända in på slutet av 80talet. Det fanns jobb åt Kubanerna, skolan var gratis, sjukvården var gratis som så många andra saker. Det skulle vara en rättighet att få kunna läsa och skriva, inte bara en möjlighet sa Castro. Den stora industrin av tobak och socker gynnade även sovjet, så man hade ett utmärkt samarbete ända fram till 1991 då sovjet föll.   Helt plötslig stod Castro själv och hade ingen att berika sitt land med. Krisen var ett faktum och den uppåtgående trenden blev ett stort magplask. Det fanns helt plötsligt inga importvaror att ta del av och att ge folket. Nu stod Fidel inför ett stort beslut. Skulle han ge upp den ideologi som han sedan årtionden kämpat för eller stå fast vid att folk skulle få de dom alltid fått?

Svaret är att Fidel Castro aldrig gav upp. Det Kubanska folket lever ännu idag i det många kallar en diktatur. Ett land där i stort sätt alla pengar går till staten, som i sin tur delar ut pengarna till folket, genom gratis mat, boende, sjukvård, jobb, skola och allt en människa behöver. Allt är jämt fördelat på befolkningen och det finns inte mycket de saknar i relation till vad som finns i landet.

Regler som folk pratar om är diktaturmässiga och kanske inte så bra för folkets välmående är att de inte får besöka vissa stränder, de flesta hotellen, beblanda sig för mycket med turister eller erbjuda turister illegala tjänster. Dessa regler ansåg Castro var nödvändiga då Kubas faktiska enda inkomstkälla är turismen. Skulle inte turister besöka Kuba så skulle det inte finnas så mycket kvar av detta vackra land. Att skada en turist eller att hämma turismen i sig kan få konsekvenser som långa fängelse straff.

Jag tror att Castro kände sig tvungen att hålla fast vid dessa regler och lagar så hårt då han faktiskt bara bryr sig om sitt folk och deras välmående. Att det i sin tur också fått negativa konsekvenser tror jag har varit oundvikligt då Kuba har hållits så hårt utifrån av främst U.S.A Att andra länder inte har kunnat handla med Kuba på egen vilja beror på U.S.A’s blockad som gör att det land som skulle vilja handla och eventuellt gör detta blir i sin tur också helt strandsatt av den amerikanska regeringen och behovet av landets importer.

                  (Diego visar upp sin tatuering av Fidel för Fidel)

För mig kommer Fidel Castro alltid vara en av vår historias största ledare, trots hans kontroversiella metod att tillföra fred och välfärd. Kommunism kan man ha delade meningar om, men att hans vilja och handlingskraft för folket är stark, och principiellt fast besluten att kunskap och välfärd ska vara en rättighet är en sak som är klar.

Fidel lyckades med att i stort sätt förinta analfabetismen på Kuba, som i resten av Latinamerika ligger på 29-31%. Kuba har även en hård bevakning på förekomsten av narkotika i landet som nästintill är obefintlig. Detta för att skydda sitt folk mot självdestruktiva beteenden.   

Idag sitter Fidels bror Raúl Castro vid makten då han år 2008 tillträdde som Kubas president. Han i sin tur håller på att genomföra nya lagändringar som ska gynna det kubanska folket.

Vanligt sunt förnuft är inte så vanligt.  - Voltaire

Aldrig går effekten av en handling förlorad.   - Buddha

Skämms inte för att säga att jag röstade på vänsterpartiet i valet i år, tycker att deras värderingar om alla människors lika värde stämmer överrens med mitt tankesätt.

MEN jag stod faktist och velade om jag kanske skulle lägga en röst på miljöpartiet.

Skulle kanske lagt min röst på dom i komunalvalet när jag tänker efter.

Jag vill ju faktist ha mer miljöpolitik här i stockholm och känner att vi alla gör alldeles för lite för våran miljö över huvudtaget.

Jag menar i slutändan spelar inte skatter, pengar, bostad, utbildning eller andra previlegier någon roll om vi inte har en miljö som vi alla kan andas och leva i, ellerhur?

Kärnkraft släpper inte ut någon koldioxi, visst. Men vad händer om ett kraftverk går sönder?  I allvarliga frågor anser jag att man alltid ska ställa sig frågan om.

Och frågan är om vi verkligen med all utväckling som finns, ska bygga 10 nya kärnkraftverk i sverige för att våra befinteliga är slutkörda om 10-15år?

Vill vi ha en "Tjernobyleffekt" här? Som gör att vi inte kan bo i ett område stort som hela dalarna?

Eller ska vi satsa på andra metoder? Även om det inte är lika effektivt, eller lite dyrare?

Vad har pengar för betydelse när det handlar om våran egen hälsa?

Är det inte självklart att man går till vårdcentral eller läkare när man är illa däran? Då svär man lite över att medecinen är dyr, men den är nödvändig för att man ska bli frisk, och det är inte någon frågan om man ska ta den eller inte. Man sväljer den bara, trots att den smakar skit.

Och det kanske är så att vi måste svälja kostnaden för en massa nya vindkraftverk, även fast dom kanske blir många och fula, kostar pengar och står överallt. Jag ser hellre 5.000.000 vindkraftverk längs sveriges kust (i vattnet som i danmark) än att aldrig besöka dalarna igen.

Sist men inte minst så är det knappast vi som lider mest idag, trots de naturkatastrofer som utspelat sig sedan 2000 och varit dom värsta och tätaste på länge.

Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen (IFRC) skriver att det inträffar ca 350-430 naturkatastrofer varje år. Många är naturens gång och händer av sig själva, en dam brister, skogsbränder, torka. Men dom blir allt fler och strörre.

Dom största som jag kan komma och tänka på bara på rak arm är: Tsunamin i indiska oceanen (2004), Orkanen "Katrina" U.S.A (2005) Etnas vulkanutbrott, Italien (2007) Jorbävningen på Haiti (2010) Jorbävningen i Chile (2010) Översvämmningarna i Pakistan (2010) Vulkanutbrott Indonesien (2010)

THAILAND 2004                                 HAITI 2010                                          
                                                 

Jag menar, nu känns det som att katastroferna helt plötsligt duggar tätt.

Modernatur säger ifrån och vi skiter i det, för att vi tror att vi äger jorden, att vi kan göra precis vad vi vill. Så är det inte. Vi måste "lyssna" se på olika tecken. Och om inte för oss själva så för våra barn, och barnbarn osv.

Sen förstår jag mig inte på dom som säger att växthuseffekten är en fejk:!?!

Vem skulle fejka en sån grej? I vintras hörde jag folk som sa; - global uppvärmning, tss tjeena!...snarare nedkylning, jag tror inte på den där växthusgrejjen;

Det är det mest ignoranta man skulle kunna säga i denhär frågan. Alla vet att jorden lutar i olika vinklar och grader beroende på possition runt solen. Det är därför vi har dag/natt, vinter/sommar etc.

Dessa tempereturskilnader skulle bli förstärkta av växthuseffekten, varmare sommrar, kallare vintrar. Det har forskarna sagt hela tiden, i hur många år som helst.

Och totalt sätt skulle det bli varmare helatiden innanför ozonet. I våran atmosvär.

Sedan 1996 så har jordens medeltemperatur stigit med 1 grad per år, utan undantag.

Skuelle inlandsisarna smälta (vilket dom snabbare och snabbare gör) skulle världens vattennivå stiga med 70 meter. Det betyder byebye Sthlm och i stort sätt hela sverige.

Vill inte komma med jobbig fakta egentligen, men det är exakt såhär det ser ut. Vi måste öppna ögonen och även aggera när det gäller vår miljö.

Det är inte på låtsas, eller det tar inte 100-tals år innan något händer.

Men tydligen tar det oss en massa år att fatta att vi mosar vårt hem, den enda plats vi känner till och kan befinna oss på håller vi på att själva förinta.

Något att tänka på.

 Våran industriella värld