Direktlänk till inlägg 3 oktober 2010

Tikal en resa för själen

Av Patrik Alejandro Pérez Arnström - 3 oktober 2010 00:26

Med ett par enkla ord förklarar Stig Helmer i en film som många sett och heter Sällskapsresan att; vi "svenskar" inte reser till något utan från sverige.

Så klockrent förklarat då man ofta får höra; åhh vad skönt det ska bli att få komma bort.

 

"Komma bort" vila upp sig, vila själen är något vi alla behöver ibland.

Många sköna och avkopplande resor har det blivit, men ingen så avkopplande och rogivande som besöket i Tikal (Guatemala)

 

 

I provinsen Petén i norra Guatemala ligger Tikal.

Tikal dominerade Mayas centrala lågland, men låg ofta i krig. Inskriptioner berättar om många allianser och krig med andra Maya-stater, inklusive Uaxactún, Caracol, Naranjo och Calakmul, även dessa numera kända mayaruiner.

Monumental arkitektur byggdes så tidigt som på 300-talet. Staden var på sin höjd i Mayas klassiska period, mellan omkring år 200-850 e.k, efter vilket inga nya större monument byggdes, några av platserna för eliten brändes och befolkningen minskade stegvis tills platsen övergavs i slutet av 900-talet. Namnet "Tikal" betyder på Mayaspråket "Plats för röster" eller "Plats för tungor", vilket kan vara ett urgammalt namn på staden, fast de antika hieroglyferna vanligen refererar den som Mutal eller Yax Mutal, vilket betyder "Grönt knippe", och kanske metaforiskt "Första profetian"

Forskare bedömer att staden som mest hade en befolkning på mellan 100 000 och 200 000 invånare. 

 

    TIKAL      

 

  

 

 

Maya hade mycket kunniga astronomer . De var skickliga på att följa planeternas och stjärnornas banor utan några optiska instrument. Maya-astronomerna använde sig i stället av s.k syftlinjer mellan kanter på byggnader och föremål i terrängen. Den beundransvärda arkitekturen hade alltså flera syften; ett var att skapa goda förutsättningar för att hålla reda på tidens gång.

Mayafolket uppförde sina enorma byggnadsverk med stor precision i samspel med himlakropparna, vilket de fem högsta pyramiderna i Tikal vittnar om. Byggnadernas väderstreck och skuggornas vandring över Plaza del Jaguar (Jaguar torgets) gräsplan gav syftlinjer till solens läge, efter vilket bland annat (våran kalender och våra datum) Mayas kalenderår kunde kalibreras.

 

    

 PLAZA DEL JAGUAR (Jaguarens Torg)

 

 

När man i åker från den lilla staden Flores i provinsen Petén och kommer till den lilla byn där nationalparken Tikal börjar känner man genast mystiken i naturen omkring en.

Träden berättar historier med sin tystnad och det är nästan kusligt att åka de 25 kilometerna till parkeringen där vi ska lämna bilen. Resan tar drygt en timme då man inte får åka snabbare än 20km/h, vi får inte störa djurlivet eller bryta den tystnad som finns.

Väl framme vid parkeringen kliver jag av och känner fuktigheten tränga genom mina kläder på ett par sekunder.

Solen skiner svagt mellan träden och är sakta på väg upp över Yucatáns regnskogar, klockan är knappt åtta och jag har fortfarande inte riktigt vaknat.

Från säkert flera kilometers håll kan jag höra vrålaporna som komunicerar från trädens kronverk, fåglar som flyger över oss men annars en otrolig tystnad.

Jag hör inte ens bilarna som rullar in på parkeringen, skogen dämpar ljudet med sina enorma stammar och täta bladverk.

 

Den timmes långa vandring mot hjärtat av Tikal går av sin stapel vid niotiden efter jag fyllt vattenflaskan och bytt batterierna på kameran.

Stigarna och de trånga vägarna omsluts av den täta skogen och det är kanska dunkelt, trots att det tränger igenom en del ljus.

Efter ett par kilometer så kommer jag plötsligt fram till en glänta där jag majestätiskt får beskåda det största träd jag någonsin sett. Trots att gläntan är stor som en halv fotbollsplan så finns det inte tillräckligt med utrymme för att få med hela trädet på ett och samma foto.

 

Efter ytterligare ett par kilometer så är jag framme. Tikal, staden som övergas, inte besegrades, spanjorerna kom aldrig hit. Maya försvann då vattnet torkade bort och tvingades söka sig mot kusten. Mitt på Jaguarens torg finns 100tals människor men det är fortfarande alldeles tyst.

Jag är alldeles lugn och alla mina spänningar och huvudverken från gårdagens nyårsfirande är som helt bortblåsta. Här behöver jag inget, ingen hör mig, jag hör ingen och det är som att allt som sades stannade utanför.

Här finns inga bekymmer längre, bara dom sagor som träden viskar.

 

  

 

Jag går förbi en guide som berättar att det finns fortfarande 80% kvar att gräva fram då staten inte har råd att ta fram allt, utan valt att få fram de största verken.

 

Min upplevelse i Tikal är den bästa naturupplevelsen jag haft. Då jag jämför med upplevelser som att åka buss över anderna, ha sett Egyptens pyramider, paradisstränder på Cuba eller snorkla i röda havet och carribien.

 

En resa för själen som jag varmt rekomenderar till alla.

 

  

           Piramide del Jaguar ( Jaguarens pyramid )

 

 

 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar


     Det var på tiden. Så heter On-Ree's skiva som släpps i april. Det var verkligen på tiden tycker vi alla. On-Ree (Henry Vargas P.) som han heter har varit aktiv innom musikbranshen i över 10 år. Sedan år 2000 har han varit aktiv som DJ ...

Ett nytt år är här   Efter ett par månaders uppehåll, välbehövlig julmat och tid för eftertanke sitter jag här igen och funderar på dethär nya året. Hur kommer det sig att vi har något som heter nyårslöfte? Har googlat men hitar ingen historia....

Att leva utan att älska är ej att leva ett verkligt liv.  - Molière ...

  Fidel Castro         I staden Birán på östra Kuba föddes den 13e augusti 1926 en pojke i hjärtat av Holguín-provinsen, som skulle komma att bli en av våra mest omtalade revolutionärer och politiker. Skiver om Castro då jag finner att...

  Vanligt sunt förnuft är inte så vanligt.  - Voltaire

Ovido - Quiz & Flashcards